Sömnapné = andningsuppehåll under sömnen

30 Aug Sömnapné = andningsuppehåll under sömnen

Sömnapné eller sömnapnésyndrom kallas den typ av sömnproblem som består av ofrivilliga andningsuppehåll i sömnen. Ofta, men inte alltid, är dessa förknippade med kraftig snarkning.

Vad händer vid sömnapné?

Andningsuppehållen (apnéerna) beror på att luftvägarna tillfälligt blockerats. Precis som kroppen i övrigt, slappnar musklerna i de övre luftvägarna (näsa, mun, svalg och struphuvud) av när man sover. Om de slappnar av för mycket faller musklerna faller ihop och blockerar andningsvägarna. Andningsuppehållen kan vara från 10 sekunder upp till 1 minut. I vissa fall återkommer uppehållen flera hundra gånger varje natt. Under andningsuppehållet sjunker syrehalten i blodet. Hjärnan reagerar då med en väckningsreaktion som gör att man börjar andas igen. Reaktionen sker helt automatiskt. Den som drabbats minns oftast ingenting av uppvaknandena när han eller hon vaknar på morgonen.

sömnapné
Så här ser det ut vid en sömnapné där andningsvägarna blockerats.

Fakta:
Apné = ett uppehåll av luftströmmen i 10 sekunder eller mer.
Hypopné = en nedgång i luftströmmen på minst 50% i 10 sekunder eller mer.

Hur vanligt är sömnapné?

Ungefär 4% av alla svenska män och 2% av alla kvinnor i åldern 30-79 år beräknas vara drabbade av sömnapné därtill kommer sömnapné hos barn och ungdomar. Detta gör sjukdomen till en folksjukdom  som ca 300 000 svenskar lider av. Vanligast förekommande hos män är det i åldrarna 50-60 år och hos kvinnor efter klimakteriet.

Graf över vilka som drabbas av mild, måttlig eller svår sömnapné
Figur: Förekomst av sömnapné i åldrarna 50–65 år
Förekomsten av mild, måttlig respektive svår obstruktiv sömnapnésyndrom i åldrarna 50–65 år baserat på 865 individer i SCAPIS pilotstudie. 5–15 = mild sömnapné, 16–30 = måttlig sömnapné och 30+ = svår sömnapné. 70 procent av männen och 45 procent av kvinnorna i åldersgruppen har minst fem andningsuppehåll per timme.
Källa: Sahlgrenska universitetssjukhuset, avdelningen för Sömnmedicin och Hjärtrapporten 2014 från Hjärt-Lungfonden.

Vem drabbas av sömnapne?

Sömnapné är mycket vanligare än man kan tro och vem som helst kan bli drabbad, såväl män som kvinnor, äldre och barn. Några grupper har dock större risk att få sömnapné och vanliga orsaker till detta är:

– Fysiska hinder i någon del av andningsvägarna.
Dessa kan tex bestå av stora halsmandlar eller trånghet i näsa, svalg och luftvägar. Liten, undfallande haka, smal näsa och bred hals och nacke kan vara tecken på sådana fysiska hinder som ofta är ärftliga. Läs mer om ärftlig sömnapné och fysiska orsaker

Olika sorters sömnapné

Det finns två olika typer av sömnapné, obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS) och centralt sömnapnésyndrom. Det som skiljer är de bakomliggande orsakerna, men såväl symtom och behandling liknar är ganska lika. Obstruktivt sömnapné är den vanligaste, och den beror på en fysisk blockering av andningsvägarna av något slag. Centralt sömnapnésyndrom beror på att signalerna mellan hjärnans andningscentrum och de muskler som styr andningen inte fungerar som de ska. Central sömnapné ses oftast hos äldre människor, vid hjärtsvikt eller efter en stroke till följd av skador i hjärnan eller nervbanorna.

Snarkning

Snarkning är ett vanligt förekommande symtom hos människor med sömnapné, men det är inte alla sömnapnoiker som snarkar.
Rent fysiskt är det faktiskt så att om musklerna bara slappnar av en del och delvis begränsar luftvägarna ( istället för helt och hållet som vid en apné) så innebär luftdraget att musklerna fladdrar och då hörs en snarkning. Man kan likna det vid en dörr som står på glänt i ett tvärdrag. Läs mer på sidan om Snarkning.

sömnapne - delvis blockerat
Så här ser det ut vid en snarkning där andningsvägarna delvis begränsats.

Ungefär hur vanligt är sömnapne?

Ungefär 4% av alla svenska män och 2% av alla kvinnor i åldern 30-79 år beräknas vara drabbade av sömnapné därtill kommer sömnapné hos barn och ungdomar. Detta gör sjukdomen till en folksjukdom som ca 300 000 svenskar lider av. Vanligast förekommande hos män är det i åldrarna 50-60 år och hos kvinnor efter klimakteriet.