Cirka 75% av alla sömnapnoiker beräknas väga över vad som anses normalt1. Att överviktiga lättare drabbas av sömnapné har troligen att göra med att fett samlas under tungan, i gommen och i svalget, vilket gör det svårare för luften att passera. En annan orsak är att magen trycker mot bröst och andningsorgan.
Den negativa utvecklingen av människors kosthållning och livsstil gör troligtvis att antalet människor som drabbas av sömnapné kommer att öka. Sömnapnoiker som lyckas minska sin övervikt upplever dock ofta en mycket positiv inverkan på både snarkning och antalet andningsuppehåll.
Genom att räkna ut sin kroppsmassa (Body Mass Index, BMI) kan man få ett mått på om man väger för mycket. Man börjar med att räkna ut längden gånger längden (t ex. 1,80 x 1,80 = 3,34). Därefter dividerar man vikten (t.ex 85) med summan från den multiplicerade längden (85/3,34 = 25,4). Ett BMI mellan 18,5 och 24,9 räknas som normalvikt. Ett värde över 25 innebär att man har övervikt. Över 30 går gränsen för fetma.
Förutom övervikt anses antalet centimeter runt halsen vara en faktor som ökar risken att drabbas. Risken ökar vid ett halsmått över 40 cm för kvinnor och 43 centimeter för män2.
Ärftlighet
Sömnapné är vanligare bland personer som har föräldrar med samma symtom. Forskarna tror att detta har att göra med att genetiska anlag styr sammansättningen av de muskelfibrer som finns i svalget. Utseendet på fibrerna kan vara avgörande för uppkomsten av sömnapné. Om sömnapné upptäcks i familjen, kan det därför vara en god idé att vara lite extra uppmärksam på övriga medlemmar.
Kön
Att sömnapné är vanligare bland män har troligtvis att göra med en annan fördelning av kroppsfett och den annorlunda uppsättningen av hormoner. Ungefär 4% av alla svenska män och 2% av alla kvinnor i åldern 30-79 år beräknas vara drabbade av sömnapné3.
Kroppsliga faktorer
Näspolyper, sned skiljevägg i näsan, stora halsmandlar, överbett och tillbakadragen underkäke är fysiska faktorer som kan inverka negativt på luftens passage genom näsa och svalg. Vissa av problemen kan ibland avhjälpas med en mindre operation.
Astma
Personer med svår astma, dvs en kronisk inflammation i luftrören och lungorna, löper en större risk att drabbas av sömnapné. Omvänt kan behandling av sömnapné leda till en förbättring hos människor där medicinsk behandling inte hjälpt för att hålla astman under kontroll4.
Alkohol
Alkohol gör att musklerna i svalget slappnar av. För en person med sömnapné kan alkoholen bidra till att göra andningsuppehållen både längre och kraftigare. En sömnapnoiker bör därför tänka på begränsa sitt alkoholintag och helt undvika alkohol timmarna före läggdags.
Tobak
Tobaksrök irriterar slemhinnorna i näsa och svalg. Irritationen gör att slemhinnorna svullnar. Luften får då svårare att passera, vilket ökar risken för både snarkning och apnéer. Har man rökt länge kan man även utveckla lungemfysem som ytterligare försämrar syreupptagningen. Att sluta röka är av yttersta vikt om man fått diagnosen sömnapné.
